Kommer ni ihåg när era föräldrar som inte fattade varför man låg inne i sin säng på rummet och läste Star Wars serie tidningar eller en Kalle Anka Pocket började tjabba om att: ”När jag var ung då var vi minsann ute jämt. Vi lekte med kottar och klättrade i träd…”
Jag minns att man låg i sängen och tänkte suckande att ”Jag ska minsann aldrig hålla på så där med mina barn”.
Om jag bara visste då vad jag vet idag. Alltså, ni vet ju fan inte hur bra ni har det!!! Men det värsta är att ni tar det för givet. det ni har idag har ni pga det vi hade igår.
För när JAG var liten:
…så fanns inget jädra internet. Ville man ta reda på saker så var man tvungen att gå till Biblioteket och titta i kartotek och på deras microfilm projektorer. Då fanns det ingen chatt heller så ville du prata med kompisar så var du tvungen att ringa.
”Ahh, men det gör vi ju idag med så då är det ju inte så annorlunda.”
Stopp ett tag här nu. Era telefoner är små, kompakta och framför allt, trådlösa.
Våra telefoner hade sladd. Dom satt fast i väggen…HEMMA.
Vi kunde inte ta med telefonerna ut och skulle man ringa fick man snurra på en skiva och vänta tills snurrjävlen tickade tillbaka för att sen slå nästa nummer. Då fanns inget som hette mobiltelefoner.
Vi hade heller inget som nummerpresentatör.
Ringde det så ringde det, man visste ALDRIG vem det kunde vara. Utan man fick svara och chansa.
Och i och med att det inte fanns internet så fanns det heller inget som hette Email. Ville man skicka ett brev så fick man snällt använda en penna ( vilket ungdomar idag knappt vet va fan det är ), lägga brevet i ett kuvert ( uttalas KUVÄR ) sätta på ett frimärke ( som kostade pengar ) skriva adressen på ”kuväret” och lägga det på en brevlåda ( Gula lådor på gatan ). Brevet kom då fram några dagar senare. Känn på den era bortskämda ungjävlar!
När JAG var liten:
…så fann myndigheterna det acceptabelt att ge sina barn en omgång i uppfostrande syfte. Även andras föräldrar hade rätt att komma och dra en i örat. Idag kan jag tycka att det faktiskt var helt ok. För då hjälptes alla föräldrar åt att forma ungdomen och visa vad som är rätt och fel.
Gjorde ungarna nått riktigt dumt så polisen kom, så körde dom hem ungarna och lät föräldrarna ta hand om saken.
Senare lade sig myndigheterna i detta och förbjöd all typ av agande uppfostran. Det var då samhället började falla i min mening.
För ni ungdomar lärde er fort. Kommentarer som ”slår du så polisanmäler jag dig” ökade lavinartat. Och ni har ju tagit steget längre nu och polisanmäler varan för lilla minsta. Suck…USA here we come.
På den tiden så var man ju stämplad som idiot och dålig om man skolkade skolan. Man blev snabbt utstött och ingen ville vara med en bråkig skitunge som inte brydde sig om något. Idag är ju var och varannan skolkare.
Dom som smygrökte gjorde det bokstavligen i smyg. Och dom var få.
Idag ser ungdomarna det som en RÄTT att röka. Även fast dom inte har åldern inne för att köpa skiten själv.
När JAG var liten:
…så fanns det inga MP3-filer, inget Napster, DC++ eller iTunes.
Ville man ”stjäla” musik så fick man ta bussen till stan och ta från butiken.
Men det var inte många som gjorde. För alla ”kopierade” musik istället.
För redan då hade alla inställningen att det är inte att stjäla.
Då använde man sig av bandspelare, inge flashinga cd-skivor här inte.
Varje sida på bandet var 45 minuter långt.
Så ville man lyssna på andra sidan så fick man trycka på ”eject” och vända på bandet. Långt senare kom den högteknologiska funktionen att stereon byte läshuvud och körde bandet baklänges.
Så då slapp man ta ut kassetten.
Det gick som sagt inte att ladda ner musik, men man kunde spela in det ifrån radion. Men då var detalltid någon jävla DJ som pratade långt in i musiken och förstörde det hela.
När JAG var liten:
…så hade vi heller inga häftiga Playstation ellerXbox konsoler med högupplöst 3d grafik.
Vi hade Atari 2600!! Med spel som ”Space Invaders” där din gubbe, eller i detta fall, rymdskepp bestod av en fyrkant längst ner på skärmen….förlåt TV’n.
Man var till och med tvungen att använda sin fantasi. Vilket idag räknas som en utdöd förmåga.
Det fanns inte olika världar att åka till, inga banor. Utan det var samma ”bana” hela tiden, men det blev svårare och svårare, och det gick fortare och fortare i all evighet tills man dog. Precis som livet i sig.
När JAG var liten:
…fanns det ingen digital TV. Ville man veta vad som var på TV’n så fick man helt enkelt slå upp det i en bok som kallades för TV-guiden eller titta på sista sidorna i den köpta papersversionen av Aftonbladet. ( fanns ingen annan version då )
Skulle du byta kanal på TV’n så fick du lyfta på arslet och gå fram och byta kanal. TV-kontroller fanns inte.
Det fanns inget som hette ”Cartoon Network” heller. Ville du se tecknat fick du gå upp tidigt på Söndagen och titta på ”Go’morgon Sverige” eller bänka dig framför ”Lilla Sportspegeln”. Annars var det Julafton som gällde.
Idag har ni ju för fan 3-4 kanaler bara med tecknat era bortskämda ungjävlar!!
Och påtal om bortskämda, jag hade en veckopeng på 5 kr. FEM JÄVLA KRONOR!!! Och ni gnäller över att ni inte får skor för 500 spänn!!!
Ta en spade och lägg er i en grop!!!
Ville vi ha mer pengar så hjälpte vi till i hemmet eller klippte grannens gräsmatta. Och det är idag en ideologi som räknas som en ”Urban Legend”, en myt.
Ni skulle aldrig överleva 80-talet. That is for sure.
